Diagnosen och tiden – akupunktörens styrka

Av: Lina Axelsson och Lars G Holm

I senaste numret av den norska läkartidningen Tidskrift For Laegeforen har en kartläggning av användningen av alternativa metoder hos allmänläkare presenterats. Den mest använda metoden är akupunktur. Undersökningen har kartlagt läkare som själva utför akupunkturbehandlingar. Av 212 läkare som var tränade i akupunktur svarade endast 111 stycken på enkäten. Av dessa använde 67 % akupunktur i sin läkarpraktik regelbundet.

Av dessa läkare hade dock endast 22% utbildning som var längre än en månad. Frågan jag självklart ställer mig är då om detta kan kallas akupunktur eller om det är en form av sensorisk nervstimulering. Ingenting sägs i tidskriften om läkarna använder en traditionell kinesisk medicinsk akupunkturdiagnos eller om de sticker efter ett givet akupunkturschema utifrån enbart västerländska model(sensorisk stimulering sker utförs ofta genom korta utbildningar). Som akupunktör tar jag nästan för givet att ingen traditionell kinesisk medicinsk diagnos också ställdes som grund för behandlingen vid sidan av den västerländska. Av de tillfrågade allmänläkarna använde 93% akupunktur vid muskel- och skelettsmärta, 63%-66% till migrän och huvudvärk men mindre sällan vid illamående, allergi, ångest, sömnproblem och matsmältningsproblem. 70-80% av läkarna använde akupunkturen som ett supplement till annan behandling. 75 % av alla fall rapporterade förbättring (dock uppgavs inte för hur lång tid). Bristen på tid var det största problemet med akupunktur för allmänläkarna.

Det som är glädjande med en rapport som denna är att akupunkturen används och att behandlingen har klart god verkan. Det som dock blir så uppenbart är snabbutbildningarnas och offentligvårdens begränsningar. Om en läkare har en kort utbildning, mindre än en månad, så kan han eller hon inte behandla effektivt vid flera åkommor. Tillspetsat kan påstås att norska läkare på sina korta kurser lärde sig behandla muskelsmärta, migrän och huvudvärk. Jag har svårt att tro att patienterna inte led av även andra åkommor så som illamående, allergi, ångest, sömnproblem eller matsmältningsproblem och en uppsjö andra sjukdomar. Som verksam akupunktör, utbildad i traditionell kinesisk akupunktur under 3 år, kan jag säga att jag är utbildad i att behandla ett mycket stort antal sjukdomar och symtom. Frågan man kan ställa sig är om patienterna med illamående, allergi, ångest, sömnproblem och matsmältningsproblem m m fick annan tillfredställande behandling av sina läkare eller är det så att offentlig sjukvård släpper taget om människor som lider – vi har gjort allt vad vi kan? Och så återstår medicinering ofta med biverkningar. Detta samtidigt som vi akupunktörer kunde ha gett bot och lindring men negligeras som yrkesgrupp och tillgång inom vården? Vad som gör akupunktörens arbete så givande är att man ofta kan ge bättring där andra behandlingar många gånger har misslyckats. Jag vill påstå att norska allmänläkare inte använder akupunktur vid illamående, allergi, ångest, sömnproblem och matsmältningsproblem i så stor utsträckning för att de inte har utbildning i detta.
Bristen på tid är en nackdel vid akupunkturanvändning. Den offentliga vården är inte byggd och planerad för att behandlande läkare skall använda akupunktur. På 20 minuter hinner en allmänläkare gissningsvis behandla flera patienter eller förskriva behandling/medicin. En akupunktör kan möjligen ha en parallell behandling på gång men en regel är inom traditionell kinesisk akupunktur att behandla enskilt och med god tid, ofta 50-60 minuter åt gången. Det tar den tid det tar för att vårda personer och för kroppen att reagera på nålarna – för behandlingsverkan. Akupunktören har tiden och tar tiden till sin fördel. När jag läser den norska sammanställningen frågar jag mig – varför anställer inte allmänläkare och vårdcentraler välutbildade akupunktörer? Varför sker inte mer samarbete samt gemensam utformning av akupunkturen anpassad enligt akupunkturens ursprung, människors behov och tid för läkning och de behov vi har i Sverige. Vi som arbetar med traditionell kinesisk akupunktur har effektiva behandlingsstrategier för et flertal sjukdomar och tid för patienten. Under flera år har vårt yrkesförbund påpekat att metoden traditionell kinesisk akupunktur behandlar ett mycket stort antal sjukdomar något som vanlig vård inte insett och på så vis hämmat utvecklingen av akupunktur som metod. Vi kan dock lära av varandra. Sverige kan utveckla vården med ‘nya’ metoder bl a den kinesiska akupunkturen. Ett samarbete mellan vården och Svenska Akupunkturförbundet – Traditionell Kinesisk Medicin vore önskvärt och efterfrågas även av ett stort antal patienter. Forskning stödjer också akupunkturen mångsidiga verkan. Detta borde äldre- och folkhälsominister Maria Larsson ta i beaktande när det handlar om att effektivisera den svenska vården.

Lina Axelsson
Lars G Holm
Publicerad: |2008-05-22|