Vårdpersonal med snabbutbildning i akupunktur är vår tids kvacksalvare

Av: Jan Westman och Lina Axelsson

Denna debattartikel, publicerad i Dagens Medicin 2007-10-10, blev den mest kommenterade artikeln på länge på www.dagensmedicin.se
______________________

Det är omoraliskt av den offentliga vården att tillåta vårdpersonal att sticka nålar i patienterna efter ett givet schema, skriver Lina Axelsson och Jan Westman.

Det finns numera tusentals undersökningar av akupunktur gjorda i världen. Vissa påvisar stark evidens på effektivitet och andra mindre. SBU har medgett med högsta evidensstyrka att akupunktur har smärtlindrande effekt. Konklusionen av mycket forskning i dag visar dock att för att akupunktur ska vara effektiv krävs individanpassade behandlingar.

Detta innebär att personens konstitution, kön, hälsotillstånd, kostvanor, val av akupunkturnål, metod och psykisk status måste räknas in vid användandet av akupunktur. Alla dessa faktorer gör att kvantitativ forskning blir svårtolkad.

Många forskare slår fast att standardiserad och förenklad behandling har dålig effekt. Ändå fortsätter forskning och Vårdsverige att utföra akupunkturen på detta ovetenskapliga sätt. Förenklad och fördummad akupunktur är inte effektiv och har på sin höjd smärtlindrande effekt. Standardiserad akupunktur, till exempel ”vid migrän använd dessa tre punkter” är lika simpel som att säga till psykologen ”vid nedstämdhet säg följande…”, eller till kirurgen; ”vid buksmärta snitta här…”.

I Sverige görs till och med forskning med standardiserad akupunktur och självklart blir resultaten lika bra som terapeuten – dåliga.

Det finns flera områden beskrivna, av både svenska och utländska forskare, i studier där man påvisat positiva resultat av det som akupunktörer utövat i årtusenden. Oftast är forskningen kvalitativ med en mindre mängd likvärdiga försökspersoner men med mer data. Vidare tillkommer faktum som att akupunkturbehandlingar bör ske under några veckors tid och att det under behandlingens gång måste ske en anpassning till den individuella utvecklingen, vilket medför att kravet på likabehandling faller. Förstår man teorin som bygger på klinisk erfarenhet och som ligger bakom akupunkturen förstår man också varför vissa forsknings­resultat är positiva och vissa negativa.

Exempel på utforskade områden med positiva resultat är långvarig och kortvarig smärta, illamående, muntorrhet, klimakteriebesvär, slaganfallsrehabilitering, fibromyalgi, urinblåsebesvär, angina pectoris samt perifiera cirkulationsstörningar, missbruksavvänjning, sportskador, depression, huvudvärk, migrän, tinnitus och astma. Listan är erkänd av WHO, dock inte i Sverige.

Här i Sverige väntar vi på att de som har snabbutbildning eller som snabbutbildar i akupunktur ska ge sitt godtycke och släppa in en ny yrkeskår som kan jobbet bättre.

Ju längre listan på behandlingsbara sjukdomar blir desto mer inser vi att det behövs en individuell behandling. Alltså, det är inte bara varje individ som behöver individ­anpassad behandling, utan även varje besvär. Det krävs också att akupunktören kan kombinera, prioritera samt följa patientens utveckling av sjukdomsbilder.

Det finns endast en yrkesgrupp i dag som har denna kompetens att ansvara för ovan nämnda behandling, samt att kombinera olika sjukdomsbilder och följa en patient genom en hela akupunkturbehandlingen. Det är en akupunktör med minst en treårig utbildning i akupunktur plus motsvarande 40 poäng i så kallad basmedicin. En sådan akupunktör betalar i dag moms, är inte legitimerad och tvingas kräva 400–600 kronor av den hjälpsökande som många gånger försökt få hjälp i flera år inom den offentliga vården.

Så länge bara läkare och sjukgymnaster får ta del av skattepengar kommer deras forskning endast att visa att det de gör, efter en tvåveckors snabbkurs i akupunktur, fungerar och resten är av mindre värde än placebo. Vi kanske måste fråga oss om forskningen talar politikens eller vetenskapens språk.

Den ursprungliga kunskapen i akupunkturteorin bygger på kliniska erfarenheter som sammantaget har bildat ett teoretiskt nätverk av kunskap. Mycket av den kan framstå som mindre seriös för allmänheten som inte kan helheten av teorin och som inte förstår dess uppkomst och användning.

I dag utförs i den offentliga vården akupunktur av personer ofta med två veckors snabbutbildning. Det är ofta sjuksköterskor eller sjukgymnaster med en kortkurs som skickas in för att sticka nålar efter ett givet schema eller efter principen ”stick där det gör ont”. Det är tragiskt och omoraliskt av den offentliga vården att tillåta detta, samt bedrägligt mot de hjälpsökande att ge intrycket av att man behärskar en metod med teori och individ­anpassad behandlingskunskap.

Snabbutbildad vårdpersonal i akupunktur har blivit den moderna kvacksalvaren. Vetenskap och beprövad erfarenhet kräver en legitimering av akupunktören som yrkesgrupp. Den samhällsekonomiska vinsten skulle vara betydande om man tog bort vårdmonopolet och öppnade upp för specialistkompetens som akupunktörens. Den legitimerade akupunktören skulle vara ett effektivt alternativ för läkaren vid remittering.

Legitimering av akupunktören innebär Socialstyrelsens insyn, kontroll och det välkomnar vi på Svenska akupunkturförbundet.

Lina Axelsson
Akupunktör

Jan Westman
är leg läk och professor emeritus i anatomi, Uppsala universitet.
Publicerad: |2007-12-03|